Bombmurklan finns framförallt i Mälardalen. Ett åtgärdsprogram har tagits fram för att skydda bombmurklan som klassas som sårbar och är fridlyst.
— Av Suzanne Kolare —
Bombmurklan (Sarcosoma globosum) är nog den mest kända av hotade svampar. Redan 1903 bad Gustav Lagerheim i Dagens Nyheter folk att rapportera in fynd och det ledde till att nya lokaler upptäcktes i främst Mälardalen. På 1980-talet sågs den på mjölkpaket och bingolotter. Numera bakar man chokladbakelser som ser ut som bombmurklor.
Uppseendeväckande svamp
Bombmurklan är en stor och uppseendeväckande skålsvamp. Fruktkroppen är rund, 5–12 cm bred, med glänsande svartbrun disk och med brun, sammetsluden utsida. Den är fylld med en geléaktig vätska som ibland är så klar att den kan spegla himlen. Den kan väga upp till ett halvt kilo.
Växtplatsen är vanligen en frisk, äldre blåbärs- eller ängsgranskog med mossor och kruståtel, gärna något kalkpåverkad. Där kan även växa harsyra, blåsippa, vipstarr eller smultron. I Mellansverige ligger de flesta lokaler ligger längs rullstensåsar eller på sandig, svallad morän. I norra Uppland hittas de vid stora stenblock. I norra Sverige växer den främst vid bäckar och större vattendrag, exempelvis längs älvsträckor på näringsrikt, sandigt eller grusigt underlag.
Hur lever bombmurklan?
Bombmurklan växer i mossa och på barrmattor och det har funnits resonemang om att den är en saprofyt, dvs. bryter ner barr i förna. Men Johan Nitare, som skrev Åtgärdsprogrammet, tror inte att det är så.
— Den bildar antingen mycel med gran eller är en parasit på granrötter. Det skulle vara mycket bra om någon kunde forska på detta så att vi får det klarlagt, säger Johan Nitare.
Vårsvamp
Man hittar bombmurklor från februari till maj, ibland sent på hösten. Den börjar växa redan under snön, av smältvatten. Det tar 2–3 månader för den att mogna, men det är mycket ovanligt att man finner fullt mogna bombmurklor. De flesta torkar ut eller trampas ner av djur innan dess.
Det finns cirka 6 000 individer (3 000 – 12 000) av bombmurkla på cirka 300 platser i landet enligt Artfakta på ArtDatabanken. Östra Svealand och Mälarlandskapen är några av de viktigaste utbredningsområdena i Europa.
Hot
Bombmurklan är idag sällsynt, men har förmodligen alltid varit relativt ovanlig. Kalhyggen är ett problem, svampen tycks inte klara slutavverkning. Det kan även vara känsligt att avverka i närheten av växtplatsen, eftersom blåsten ökar och därmed torkar bombmurklorna ut snabbt.
Den missgynnas troligen också av att granar tas bort i sandiga skogsmarker där man vill gynna tall. Utvinningen av grus har kraftigt minskat växtplatserna på rullstensåsar, långa sträckor av Stockholms-, Uppsala- och Enköpingsåsarna är borta.
Möjlighet
Bombmurklan är en signalart för skyddsvärd skog av tre skäl: förekomsten kan visa på nyckelbiotoper i området, svampen är lätt att se och känna igen, och den uppträder under tidig vår då många andra signalarter saknas. Den kan växa med rödlistade taggsvampar, fingersvampar, spindelskivlingar och jordstjärnor.
Flera insatser görs för att bevara växtplatser som nyckelbiotoper i skogsskyddet eller som reservat inom områdesskyddet. Naturvårdsverket tog fram ett Åtgärdsprogram för bombmurkla 2010–2014. Det innebar ökad inventering och insatser för att informera om vikten att skydda lokalerna.
Domen om bombmurkla
Bombmurklan är fridlyst enligt 8 § Artskyddsförordningen och det innebär att man inte får plocka eller gräva upp svampen eller förstöra växtplatsen. Därför avslog Länsstyrelsen i Värmland en ansökan om att avverka skog på en växtplats. Markägaren överklagade ända upp till Mark- och miljööverdomstolen och fick rätt.
Domstolen diskuterade kring vad avsikten med skyddet var. Frågan var om fridlysningen kunde hindra pågående markanvändning, dvs. skogsbruk, på just denna plats. Det hade länsstyrelsen inte bedömt och därför återförvisade domstolen ärendet.
Länsstyrelsens nya beslut blev att tillåta avverkning eftersom pågående markanvändning här stördes av fridlysningen. Men markägaren gjorde ett antal frivilliga åtaganden för att skydda bombmurklan: en hänsynsyta med skog kring en nyckelbiotop sparas liksom riktigt gamla granar som finns i beståndet.
– Jag tror inte att domen speciellt påverkar bombmurklans status i landet som helhet, då många lokaler är skyddade. Men många av de skyddade områdena är mycket små och kanske kommer arten inte på sikt att överleva där, säger Johan Nitare.
Läs mer
Åtgärdsprogram för bombmurkla 2010–2014
Artfakta på ArtDatabanken